No Waste Cooking – en miljöaktion med maten i fokus
Under tre veckor i november genomförde konstnären Andrea Hvistendahl sitt verk ”No Waste Cooking” som del av utställningen Work in Progress på galleri Studio 44 i Stockholm. Konstverket ”No Waste Cooking” gick ut på att i samarbete med ett antal butiker, ta tillvara på matvaror som av olika skäl inte längre gick att sälja (varorna hade till exempel trasiga förpackningar eller passerat bäst-före-datum). De ”blivande soporna” tillagades till maträtter och serverades till galleribesökarna under perioden 12-29 november 2009. Förpackningsmaterialet användes för att skapa konstobjekt.
Varför ”No Waste Cooking”?
Idén med ”No Waste Cooking” var att sätta fokus på matsvinnet i vårt samhälle. Nästan en tredjedel av hushållets klimatpåverkan kommer från maten (enligt Naturskyddsföreningens studie ”Mat för ett bättre klimat”). Att slänga ätbar mat innebär alltså ett enormt resursslöseri. Konsumenter, butiker, restauranger, storkök – alla slänger mat i onödan.
Enligt Konsumentföreningen i Stockholms studie ”Rapport från en slaskhink” slänger svenska hushåll 900 000 ton matavfall varje år, och nästan sextio procent av detta matavfall slängdes i onödan. Maten som hamnade i soporna (matrester, mögligt bröd, utgångna varor) hade kunnat ätas upp om det hanterats på rätt sätt eller om konsumenten litat på sitt lukt- och smaksinne. Även våra butiker slänger mycket mat, enligt Svensk Dagligvaruhandel, matbutikernas branschorganisation, hamnar 100 000 ton matvaror i butikernas sopor. Kött och främst nötkött är den matvara som ger störst miljöpåverkan i form av utsläpp av växthusgaser, därför är det skrämmande att det varje år slängs närmare 100 miljoner kött från butiker och hushåll enligt en grov skattning från Miljöskyddsföreningen.
Att stå i ett konstgalleri och laga mat av ratade varor var ett konkret sätt att skapa debatt kring svinnet och även sop-begreppet. Vad är egentligen sopor? Förvandlas en matvara som passerat bäst-före-datum automatiskt till skräp? Frågor att fundera över när man mumsade god No Waste Cooking-mat.
Hur genomfördes ”No Waste Cooking”?
Andrea Hvistendahl hade kontaktat ett stort antal matbutiker på Södermalm och frågat om de ville delta i projektet genom att bidra med mat som skulle slängas. Mindre än en tredjedel av butikerna ville vara med och under projektets gång hoppade några butiker av. Dagen före utställningen skulle öppna körde jag och Andrea runt mellan de olika matbutikerna för att hämta varor. Butikschefen i Hornstull, dagens första stopp, hade ångrat sig när vi kom dit.
”Jag är ledsen, men vi måste slänga varorna direkt. Vi har ingenstans att ställa undan saker till er”, sa butikschefen som oroade sig för att bli svartmålad likt en ICA-handlare i Malmö som skänkt varor till Statsmissionen.
”Han fick ta mycket skit för att han hade skänkt gammal korv åt uteliggare”.
Därefter besökte vi fem butiker där handlarna inte såg något problem med att ställa varor åt sidan. Vi fick ihop en mängd udda matvaror:
Tolv ägg, mjukost, grillkorv, svartvinbärsdryck, minimjölk, chokladkakor, champinioner, avocado, chili, socker, ris, chips, 6 burkar soltorkade tomater, bönor på burk, majs på burk, skagenröra, nudlar, spagetti, tolv frallor, äggplantor, matlagningsyoghurt, palsternackor, chokladtryfflar, riskakor.
Varorna vi hämtade hade passerat bäst-före-datum eller hade trasiga förpackningar, grönsakerna var något skrynkliga. Läckande ris- och sockerpaket samt buckliga konservburkar gick tydligen inte att sälja. Väl tillbaka i galleriet dukade vi upp matvarorna på den provisoriska bardisken som Andrea byggt för projektet. Andrea lagade guacamole och en bön- och majssallad – projektets första maträtter. Hon såg de udda matvarorna som en källa till inspiration och under de följande veckorna fick tacksamma besökare ta del av Andreas goda, kreativa maträtter. På utställningens vernissage serverades ett tjugotal olika rätter till sextio hungriga besökare. Maten åts på komposterbara tallrikar gjorda i papper, det fanns även muggar och bestick gjorda av majsstärkelse.
Paneldiskussion: Mat och Klimat
Under arbetet med No Waste Cooking talade jag och Andrea mycket kring våra konsumtionsmönster och hur vi hanterar jordens resurser. Vi bestämde oss för att anordna en diskussionskväll och vi bjöd in två forskare: Carl Yngfalk, doktorand vid Företagsekonomiska institutionen på Stockholms Universitet som forskar om maktstrukturer och svinn inom livsmedelsmarknaden samt Björn Frostell, docent i Industriell Ekologi på KTH som bl.a. forskar i samhällets omsättning av material och energi. Vi bjöd även in Magnus Hedenmark från miljörörelsen Cradle to Cradle.
Onsdagen den 25 november samlades ett trettiotal åhörare i galleriet för att äta No Waste Cooking-mat och sedan följa en paneldiskussion om Mat och Klimat. Andrea inledde med att förklara bakgrunden kring projektet:
”Jag har ett brinnande matintresse och är även engagerad av klimatfrågan. Hur kan vi leva idag som om morgondagen inte finns? Jag ville göra något väldigt konkret med matslöseriet och hur det påverkar klimatet i fokus. Konsten, No Waste Cooking, hamnar i våra magar och skapar ny energi istället för mer sopor.”
Carl Yngfalk berättade om sin forskning kring bäst-före märkning och svinn:
”Alla butiker jag har talat med jobbar med att få ner svinnet. Vissa har lunchrestauranger i butiken och använder en del av de utgående varorna där, andra rear ut när sista datumet närmar sig. Men ett stort svinn kvarstår ändå. En del av problematiken är att vi konsumenter har vant oss vid att det alltid ska finnas produkter i butiken. Det ska inte vara slut på varor vilket går stick i stäv mot att använda upp det som finns i butiken”.
Carl pekade på två paradoxala trender i dagens matkonsumtion:
”Idag vill vi inte ha tillsatser i maten. Det ska vara färskt, fräscht och lokalproducerat. Samtidigt vill vi ha total tillgänglighet och inga fläckar på äpplena. Det går inte ihop.”
Samtalet fortsatte med synen på gammal, dålig mat. Andrea berättade att flera av besökarna varit skeptiska när de hör att hon tillagar mat som har gått ut, men sedan, då de känt doften och smakat maten, varit oerhört positiva. Tillsammans med galleribesökarna hade Andrea diskuterat det märkvärdiga i vår, konsumenternas, respekt för bäst-före märkningen. Carl bekräftade att bäst-före datumet inte alltid byggde på en väl undersökt period då varan faktiskt blev sämre, utan att märkningen till stor del styrdes av konsumenternas förväntningar. Att köpa kaffe som håller i tre år (det är så länge kaffe håller full smak i dagens förpackningar enligt Carl) känns ofräscht och därför sätter producenterna bäst-före inom ett år.
”Men om datummärkningen inte bygger på fakta, borde vi kunna lagstifta mot att tillverkarna sätter allt för korta datum?”, frågade jag.
Carl trodde inte på lagstiftning. Andrea hade ett annat förslag:
”Sätt datum för när varan är tillverkad. Sen får konsumenten själv avgöra med sina sinnen.”
Björn Frostell visade den internetbaserade tjänsten Eco Runner där hushållen kan knappa in sina inköp, boende och transporter och räkna ut sin klimatpåverkan.
”Vi kommer att behöva ändra vår livsstil. År 1900 hade varje svensk 7 kvadratmeter bostadsyta – idag har vi 53 kvadratmeter per person. Det är inte rimligt. Vi måste ha en framtid med fokus på kvalitet, inte mängd. Det gäller även maten.”, sa Björn.
Kvällen avslutades med att Magnus Hedmark presenterade ”Cradle to Cradle”, ett sätt att producera utan avfall. Där material i produkter ingår i ett kretslopp utan att belasta miljön.
Finns det en framtid utan Waste Cooking?
Svinnet inom livsmedelsmarknaden beror på ett samspel mellan producenter, butiker och konsumenter. Producenterna vill sälja så mycket som möjligt. Butikerna vill uppfattas som så fullmatade som möjligt. Konsumenterna vill ha ett stort utbud av fräscha varor och de vill inte köpa varor med ”artificiellt” lång hållbarhet. Att bryta denna treenighet är nog omöjlig, men det finns en rad åtgärder som skulle vara möjliga för att minska svinnet:
· Gör producenterna mer ansvariga för produktens hela livscykel. Ställ krav på att förpackningar ska samlas in och återanvändas, kompostera biologiskt avfall. Sätt rätt priser på maten – priser som inkluderar miljöpåverkan.
· Butikerna bör laga mat av varor som närmar sig utgångsdatum och rea ut varor med kort hållbarhet. Genom kampanjer skulle butikerna kunna göra ett mindre utbud av varor till något positivt, exklusivt till exempel: ”Vi följer säsongerna och denna vecka har vi fantastiskt älgkött.”
· Vi konsumenter måste lita mer på våra sinnen för att avgöra om maten är dålig. Vi bör även skaffa oss mer kunskap hur vi bäst hanterar mat. Björn Frostell föreslog att vi skulle göra maten tråkigare och enbart lyxa till vid vissa tillfällen för att verkligen uppskatta maten, men jag tycker att det är fel väg att gå. Det går att laga god mat med små medel och rester.
I Nederländerna har landets regering krävt att onödigt matavfall ska minska med 20%, enligt Louise Ungerth från Stockholms Konsumentförening som deltog i diskussionskvällen. Hon menade att Sverige borde ta samma steg – så att enskilda initiativ från handlare, konsumenter, storhushåll och producenter kunde samordnas och ge riktiga resultat. No Waste Cooking var ett sådant enskilt initiativ. Resultatet blev en mängd ”räddade” matvaror som gav goda måltider, energi till kroppen och tankeväckande samtal om just matsvinnet.
Projektet fortsätter att växa
Andrea intervjuades i Dagens Nyheter om projektet och därefter kontaktades hon av Anna Åhlander från Avfall Sverige (branschorganisationen för avfallshantering och återvinning). Anna Åhlander bjöd in aktionen No Waste Cooking till EU-projektet ”Europa minskar avfallet” som pågick under vecka 48. Detta innebar ännu större mediaexponering för projektet via ”Europa minskar avfallet” samt en chans att bli belönad för bästa aktivitet. Även politiker i Stockholm hörde av sig till Andrea för att tillsammans ev. göra en No Waste Cooking-aktion på Centralstationen. Sommaren 2010 planerar No Waste Cooking en aktion på Tällberg Forum, en mötesplats för ledare från näringsliv, politik och civilsamhället där dagens globala utmaningar diskuteras. Samtal förs med Stockholm Miljöhuvudstadssåret, konsthallar och andra instanser om en uppföljning.
